Plats: Gränsstenen, Haparanda. Mål.
Distans: 39km
Paddlad tid: 7:45h
Jag går upp tidigt och paddlar in till Båtskärsnäs gästhamn för att hitta något att äta. I byn hittar jag cafét och eventföretaget The Lappish Old Post, de har stängt men öppnar när de ser mig utanför, och jag kan köpa goda smörgåsar som håller igång mig ända till mål.
Jag har hört att det ska vara rätt strömt vid älven och det har varit varningar den senaste tiden om högt vattenflöde från älvarna, så jag försöker gå nära land. Vid Salmisudden visar det sig att öarna utanför har vuxit samman och jag tvingas ändå gå ut rätt mot strömmen.
När jag kommer fram till landningsplatsen ser jag Frida och farmor Berit. Helt underbart att se min lilla tjockis igen, det var så länge sedan. Vilket härligt mottagande, jag blir duschad i champagne och jag får sedan ett glas att dricka vid gränsstenen! Dessvärre kan festligheterna inte vara så länge, myggorna är också törstiga så vi kastar snabbt in all utrustning i bilen och flyr sedan hemåt.
Färden är slut, men vilket underbart äventyr det har varit! Det är så mycket som kan hända på på så lång väg som kan göra att man tvingas bryta. Men redan första dagen på resan kände jag att skulle färden ta slut bara efter någon dag så hade det ändå varit värt alla förberedelser. Jag hade varit nöjd även om jag bara fått några dagar. Nu kom jag hela vägen och jag är väldigt glad och tacksam för att det har gått så bra.
Distans: 39km
Paddlad tid: 7:45h
Jag går upp tidigt och paddlar in till Båtskärsnäs gästhamn för att hitta något att äta. I byn hittar jag cafét och eventföretaget The Lappish Old Post, de har stängt men öppnar när de ser mig utanför, och jag kan köpa goda smörgåsar som håller igång mig ända till mål.
Jag har hört att det ska vara rätt strömt vid älven och det har varit varningar den senaste tiden om högt vattenflöde från älvarna, så jag försöker gå nära land. Vid Salmisudden visar det sig att öarna utanför har vuxit samman och jag tvingas ändå gå ut rätt mot strömmen.
När jag kommer fram till landningsplatsen ser jag Frida och farmor Berit. Helt underbart att se min lilla tjockis igen, det var så länge sedan. Vilket härligt mottagande, jag blir duschad i champagne och jag får sedan ett glas att dricka vid gränsstenen! Dessvärre kan festligheterna inte vara så länge, myggorna är också törstiga så vi kastar snabbt in all utrustning i bilen och flyr sedan hemåt.
Färden är slut, men vilket underbart äventyr det har varit! Det är så mycket som kan hända på på så lång väg som kan göra att man tvingas bryta. Men redan första dagen på resan kände jag att skulle färden ta slut bara efter någon dag så hade det ändå varit värt alla förberedelser. Jag hade varit nöjd även om jag bara fått några dagar. Nu kom jag hela vägen och jag är väldigt glad och tacksam för att det har gått så bra.
Fripassagerare
Så lugnt...
